Hindgren

Nu på kvällsmaten så fick några för sig att vi först skulle göra elektrovågen runt bordet, det va jag med på det är ju lite kul. Sen en vanlig våg runt bordet, det kan också vara lite kul. Sen satte de igång med viskleken, och jag avskyr den leken. Jag har aldrig gillat den, inte så länge jag kan minnas. Jag palla det inte, hade tänkt va lite social idag. Eftersom det är sista kvällen innan långhelg, men ne, jag kan inte sitta kvar vid bordet och göra något jag hatar. Jag kan heller inte sitta där och inte va med, det skulle bara kännas fel. Så jag gick till mitt rum får se om det händer något i korridoren sen, när alla kommit från matsalen...

Varför ska jag plåga mig själv hela tiden?

Kan jag inte bara försöka att läka? Tydligen inte, för så fort jag är nästan helt läkt ska jag dit och rota. Och vad händer då om inte att det jälva håler går upp igen. Kanske inte lika mycket varje gång, ibland lite mindre och ibland lite mer.

Varför var jag tvungen att kolla vilka veckor? Nu är jag bara jävligt sur och besviken på dig, även om jag säger att det är bättre. Fast det är bättre men jag önskade att du hade kunnat säga något tidigare, i stället för att lura mig så som du gjorde. Det vet jag att du gjorde, jag gissade det då men nu vet jag säkert. Jag vet inte hur många gånger jag sa till dig att va ärlig, hur mycket det än sårar. Så känns det så mycket bättre sen, för oss båda.

Jag vet inte om du någonsin kommer att läsa detta, men jag behövde skriva av mig. För annars går jag in i den deprimerade bubblan jag vart mer eller mindre inne i, de senaste 7 månaderna.
Egentligen lite längre, men då inbillade jag mig lycka. Det är snart ett år sen jag upplevde lycka. Men den kommer väl snart igen, hoppas jag i alla fall.
Om jag bara inte vart så kräsen hade jag nog redan vart lycklig, men du visa vad jag kunde få, och jag vill inte nöja mig med mindre.

Nu hamnar inläggen i lite fel ordning men orka bry sig.
Söndagen den 11 Januari var ju jag och min syster på Disney On Ice, och det var något av det roligase vi gjort. Jag skulle lätt kunna gör om det. Vill ni se bilder så är det bara att kolla in min Bilddagbok thyrat där bilderna inom kort kommer upp.

Jag och min syster köpte Mimmi-öron

Idag så fick vi åkt till Siba och köpt en ny kamera till min syster. Det blev en Cannon Ixus 85, funderar på och köpa en likadan själv.  Men jag och Julia ska nog låna en kamera på söndag eftersom vi inte fick kameran idag eftersom dom inte hade den inne. Men den är betald eftersom vi ville köpa den på rea.



På söndag så ska jag och Julia på Disney On Ice, dessa biljetter fick hon i julklapp av mig. Vi kommer nog att ha jätte kul, och Julia ser verkligen fram emot detta, och det gör jag också.

Nyårsdagen börjarde faktiskt riktigt bra. Min moster och mina kusiner kom så vi fick bytt julklappar och jag och Julia fick varsinn 100 lapp i födelsedagspresent (bättre sent än aldrig)
Sen bar det iväg till Dingle, hoppar på tåget, ser inget ledig eget säte så jag tänkte börja gå bakott, hör mitt namn roppas och där sitter Gnu, så jag åker med henne hela vägen till Dingle riktigt trevligt. Mellan Stenungsund å Svenshögen får man bytt några få ord med en känning från stenungskolan, Martin Svensson.
Väl i Dingle går jag med Daniel till Nadias och deras hus för och hämta min rumsnyckel, en snabbis till ica för att köpa det nödvändigaste. Till mitt rum där jag byter om och sitter en stund och tar det lugnt, trevligt trevligt. Sen drar det iväg till Nadia, och en sån kväll, full och glad. En mycket bättre kväll kan det inte vara, dvs fram till tolvslaget. För mellan 23.50 - 00.20 så (troligen) snor någon min systers kamera som jag på nåd fått låna. Efter det så letar jag överallt där jag vart, ingenstans hittar jag den. Sen så bara jag gråter så jag går till rummet och sover. Dagen efter ägnas till och gråta den med, letar lite till, berättar det hemska och gör min syster jätte ledsen. Känner mig som ett monster. (Kommer aldrig mer låna min systers kamera.)

Igår kväll när jag skulle gå och lägga mig så gick jag in och kolla om dom gjorde nått kul i bonne-korrdoren. Då frågade dom mig vad ambulanden gjorde här, jag hade ingen aning. Sen kom 08:an och sa vem ambulansen kom för att hämta. Då kände jag, jaha så nu har hon försökt.
Fick bekräftelse på det på lunchen. Satte mig med vännerna, fick förklarat för mig vad som hade hänt, inte allt men en stor del. Resten fick jag reda på av Line.

Jag vet att du mår dåligt och har gjort det länge, och att detta var ett rop på hjälp, vilket jag önskar av hela mitt hjärta att du får. Du är älskad av så många, vi älskar dig även om vi inte säger något, du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta precis som alla mina kompisar. <3

Förstår att ni mår dåligt av att se dom komma och hämta henne, men ni är så duktiga som orkar med. Men glöm inte för allt i världen att ni måste prata om det. Vill ni prata med mig så bara kom, jag finns här för dom som behöver mig. Ni betyder jätte mycket för mig, och jag vill inte att det ska bli samma sak med er. <3

God broke our hearts to prove he only takes the best <3<3

Så äntligen kom dagen då jag skulle mönstra. Svårt att sova kvällen innan såklart. Upp tidigt som fan för att ta 337 kl 06:33 till Stora Höga. Så jag tänkte att eftersom det är tidigt som faan så är jag själv på bussen, haha, då hade jag glömt pendlarna och alla som går i skola i Göteborg som börjar 8. Så när man kommer på röd i Stora Höga så är det nästan fullt. Jag hoppade av på teminalen eftersom jag va en kvart tidigare än beräknat. Tog spårvag 11 till Käringberget, hittar en kille som också ska mönstra så vi går till Pliktverket ihop, trevligt trevligt.

Kommer in på mönstringskontoret, får en liten snabbgenomgång och skåpsnyckel (106) slänger in väskan och jackan i skåpet och går upp till provsalen. Gör det krångliga provet, går ner till väntrummet där sjuksköterskan tar han om mig. Gör alla möjliga hälsotester, gör även styrketestet som jag kuggar totalt på. Skickas vidare till psykologen efter många om och men. Snackar med henne. Sen är det dags för lunch, behöver vägbeskrivning till matsalen (haha). Sen när man väl kommer till byggnaden så visar en kille som gör lumpen (ganska snygg sådan) vart jag ska gå. Väl inne i matsalen måste jag fråga vart man tar tallrikarna och sånt, en hel vetenskap det där. Tog fisk för den såg godast ut. Sätter mig och äter själv, sen så kommer det en trevlig kille från Västerås(tror jag det va) tyvärr har jag ingen aning om vad han hette. Snackade lite med honom innan jag gick tillbaka för att göra cykeltestet. På det fick jag en 4, vilket är hyffsat bra tror jag, eller hoppas jag om inte annat. Sen så var det sista kontrollen hon sjuksköterskan, och så fick jag åka hem till skolan.
Även om det gick skit på den fysiska så har jag kanske en chans att komma in i lumpen ändå, just därför att jag fick ett träningsprogram så jag ska komma i form, och så ska jag ringa om ett halvår så får jag komma tillbaka och göra om fystesterna. Detta är något som bara tjejer får göra, därför att dom vill ha in mer tjejer i lumpen. Killar kaseras med en gång, hiihii.

Jag vet seriöst inte hur länge jag orkar låtsas vara glad. För tillfället sitter jag bara på mitt rum och orkar ingeting, knappt ens kolla på film. Vet inte hur länge det kommer att vara så här, snart brister det väl.
Hur mycket skit klarar man som männsika?? Det är en fråga jag gärna skulle vilja ha svar på. Fast kanske inte hur människan i sig men hur mycket skit jag klarar innan jag bryter ihop totalt. Jag måste nog gå och prata med Ellinor, innan jag börjar bli riktigt elak mot mina vänner. Känner redan att jag börjar bli kort mot dom, men det är ju inte deras fel, men det kan dom ju förstås inte veta. Eftersom jag inte sagt någonting. Har pratat om olika delar i mitt liv som känns jobbigt, men det finns inte en enda som vet exakt allt. Eftersom det inte är alla som förstår. Känner att det inte finns någon som vet allt om mig längre, och det kommer det nog aldrig att göra igen. Den tiden är förbi, det kommer att finnas dom som vet mer än andra men ingen kommer att veta allt
.

 3 tjejer träffas, en gift, en förlovad o en singel. De bestämmer sig för att tekniskt pröva hur man bäst förför en man.
De ska alla ta på sig body i svart läder, höga klackskor o ha förföriska ögon. I den utstyrseln sen möta gubben när han kommer hem...
Dan efter möts de igen o berättar om testets resultat.
Singeln: när min dejt öppna dörren skrek han vilt o vi älskade 4ggr på raken direkt på golvet!
Förlovade tjejen: Han blev tokig av lycka, kysste mig överallt o vi älskade 2ggr på rad.
Den gifta: Min gubbe kom hem, slängde sig i soffan tog fjärrkontrollen o sa "hörru batman va blir det till middag?"

Jag vill bara åka till min fristad. Men nej det kan jag ju inte göra, för jag ska va hemma lite till. Vill inte, orkar inte.
Kunde tagit bussen härifrån, men nej pappa ska köra. Han är en sån tidsoptimist, jag kommer säkert att missa tåget.
JAG ORKAR INTE!! VILL INTE VA HEMMA LÄNGRE, LÅT MIG ÅKA TILL SKOLAN!
Kunde tagit buss 6 kl 16.10 till resecentrum, sen där 100bussen till nils erikssonterminalen kl 17.00, och sen tåget till Dingle 19.15. Det hade vart så underbart om jag fick göra det, men nej det får jag inte.