Hindgren

Jaha, så var man singel igen. Har i och för sig kännt på mig ganska länge så jag har vant mig vid tanken. Men nu är det officiellt, även om jag typ kännt mig som singel ett tag. Tragiskt men sant, men jag kan säga att jag i alla fall inte levt som singel. Och som tur e så ska vi fortsätta att va vänner, blir först exet jag nog kan hålla det ordentligt med tror jag. För jag vet inte hur han känner, men jag tycker fortfarande mycket om honom, men inte på samma sätt. Och det fungerade inte med att båda jobba heltid och jag för det mesta helger, och den distansen vi hade till varandra. Särskillt när inte båda har körkort, sorlig men sant.
Jag förlora visseligen en pojkvän men vann en kompis, och ska jag vara ärlig så tror jag på talesättet: Kärleken går, vänner består. Jag skulle aldrig ge upp mina vänner för kärleken, och vissa får reda på det viktigase som händer i mitt liv så fort det hänt. Andra får lista ut själv med eller utan ledtrådar.

Ska citera ett sms jag fick för ganska länge sedan som jag kom och tänka på: "Hej toppentjejen! Vi får inte glömma att komma ihåg varandra! Låt oss skåla för oss o för männen som har oss. Förlorarna som hade oss o de lyckliga som kommer att möta oss!"
Vill bara lägga till att vännerna båda könen ingår.